vad ska man skriva?
finns inte så mkt jag kan skriva.
det är runt 5 år sedan jag såg dig, 5 ÅR. innan det du min granne, sedan jag föddes.

jag glömmer dig ändå inte, aldrig. varje dag kunde man möta dig. farbror hans
ända tills du och tant birgitta skulle flytta er närmare eran dotter. ni kunde lika
gärna stannat. det vet jag, vi fanns ju hela tiden här?
mamma pappa och sofie kom och träffa er, minns du att jag inte kunde komma?
det var en lögn, på något sätt skulle jag kunna ta mig ifrån båstad en stund.
bara för att få se era ansikten. men nu är det försent. du fansn alltid vid våran
sida, alltid ni som tog hand om oss när mamma och pappa var borta.
sen flyttade ni, och jag fick aldrig se dig igen. du var som en extra farfar eller
morfar. sen försvann du ur mitt liv efter att jag inte sätt dig på 5 år.
men jag lovar att ta mig tid i sommar och hälsa på tant birgitta. på något sätt
ska jag träffa henne.
hon ringde igår, på min födelsedag vetu.
"vad fint att höra din röst igen" sa hon till mig. jag vart så glad, men på något
sätt vågade jag inte säga att hon skulle hälsa dig, jag kände att något var fel.
hon frågade efter mamma, och så var det, du var borta.


We always knew that it'd come to this
It's times like these i forget what i miss

Cause it's quite alright
And so long, goodbye